Jag vet vad jag saknar och vad jag inte saknar. Senast jag hade en kille var i januari och nej jag är inte desperat efter en ny, verkligen inte. De jag saknar är närheten, att veta att någon alltid finns där för mig, tycker om mig varje sekund, beundrar mig även under mina värsta dagar. Jag saknar att få vara i någons famn, få hålla någons hand, få en puss på kinden och känna sig sådär riktigt kärlekslycklig.. Något jag inte saknar är sex och massa sturleri med pussar och kyssar precis överallt. Det är för mycket! Iaf är det min åsikt just nu, självklart lär jag väl ändra mig under tidens gång men när man går igenom sina gamla förhållanden på det viset jag har gjort så vet jag vad som vart fel, vem som vart helt fel och vad som borde varit rätt. Allt har gått för fort med alla, det har varit förmycket med allting med alla. Jag hann knappt vänja mig vid att jag faktiskt var lycklig och kär innan han krossa mitt hjärta.. Jag saknar inga förhållanden jag haft. Jag har gjort, och jag har haft ångest och ibland kommer ångesten tillbaka över ett förhållande jag haft, varför gjorde jag så? Om ajg inte gjort de, hade det vart vi fortfarande då? Det är sånna frågor som dyker upp då och får mig att bli galen och jag får en så stark vilja att bara springa iväg, långt bort men jag vet att det inte hjälper så därför vet jag hur man kontrollerar det.. När man ser par på stan, skolan eller i kompiskretsen så tittar jag bort. Klarar inte av att titta hur söta dom är, hur gulligt dom har det och hur lyckliga dom är. Jag är glad för deras skull, det är jag. Jag skulle verkligen inte vilja göra så att det tog slut mellan någon för det är deras ensak. Anledningen till att jag inte kan kolla är den att jag aldrig hinner vara sådär lyckligtkär. Allt tar slut lika fort som det började för min del.. Så har det vart och jag vet inte om de är jag som gör fel eller om jag bara träffat "idioter"...

One day, I will find you. That day will be the bes day in my life, the day I smile for no reason! ♥